Njuter av några dagars ledighet i Kristi himmelsfärdshelgen.
Det ser ut som om vi får lite tur med vädret också. Dock upplever jag en smärre
förvirring över vad som fungerar att ha på sig så här års. Ska det bli varmt
eller måste man ta på sig en jacka när man ska gå ut? Det kan därför bli lite
hur som med den påklädnaden. Har funnit mig själv rasta hundarna barfota i
foppatofflorna, men med vinterjackan på.
-Jag måste verkligen se över min garderob, upplyste jag
maken om härom kvällen medan jag kritiskt granskade muddarna på vårjackan som
fransats sig från år av slitage.
Jag hittar liksom ingen värdig ersättare och nu verkar det
vara för sent. I butikerna har man plockat bort de lite vadderade vår- och
höstjackorna för att ge plats åt lättare sommarkappor.
-Ja ja, det får väl bli lite nya koftor istället, då, sa jag
till mig själv medan jag studerade utbudet i Stinsens alla klädaffärer.
Alla och alla förresten. Jag har gett upp hoppet om att
hitta något passande i annat än endast ett fåtal klädbutiker.
Rafsade ihop några toppar, koftor och annat hos Esprit och
släntrade iväg mot provhytterna. Det är tacksamt med toppar. Inte lika kritiskt
som att prova byxor. Speciellt så här års efter en lång vinter med kroppen dold
under lager på lager och intresset för dieter och bantning varit låg.
Plockade ut några passande plagg och gav mig iväg mot
kassorna för att betala. Väntade på att butiksbiträdet skulle bli klar med
kortbetalningen, registreringen av förmånskortet samt vikningen och
nedpackningen av de utvalda kläderna i påsen. Medan jag stod där lät jag
blicken vandra runt i butiken. Plötsligt fick jag syn på min egen bild i en av
butikens speglar.
Förskräckt stirrade jag på mig själv där borta i spegeln.
Hur i all världen hade detta kunnat ske? Vad tänkte jag på? Tillbaka på mig
från spegeln stirrade en seriefigur – en clown. Hur disträ var jag egentligen
när jag lämnade hemmet? Flämtande betraktade jag mig själv från topp till tå.
Röda trekartslånga byxor, rosa- och grårandiga strumpor på fötter nedstuckna i
svarta gymnastikskor samt över en t-shirt med spridda blomdekorationer en svart
stickad kofta med skärp med tofsar på.
-Då var det klart, ha en trevlig dag, hörde jag långt bortom
mitt medvetande.
Hur fanken såg jag ut egentligen? Nu skulle jag vara tvungen
att ta mig genom hela centrum för att komma tillbaka ner till garaget där bilen
väntade.
-Ursäkta, då var det klart, upprepade butiksbiträdet och
räckte över påsen.
Desperat roffade jag åt mig kassen med kläderna. Skulle jag
be henne klippa bort prislapparna så att jag kunde använda kläderna direkt? Så
där som man brukade göra när man hade fått nya kläder som barn. Eller som man
brukade göra när killarna var små och de ville ha på sig de nyinköpta skorna
bums. Jag beslöt mig för att låta bli. Istället låtsades jag som om det
regnade, tog inköpskassen och drog mig med ökande hastighet mot utgången. Tittade
mig omkring ordentligt för att försäkra mig om att där utanför inte fanns något
känt ansikte varpå jag under stor brådska lämnade butiken.
Jädrans också, jag hade ju ännu inte handlat. Jag skulle
vara tvungen att ta mig en tur runt matbutiken också. Om jag bara inte haft så
randiga strumpor där under trekartsbyxorna. Har inte lagt någon större vikt på
länge vid vilka strumpor jag satte på mig på morgonen. På vinterhalvåret har
man ju mestadels stövlar eller stövletter som döljer strumpvalet. Men nu stod
jag där i mina strumpor, som ilsket randiga stack upp ur träningsskorna.
Typiskt!
Det var således bara att göra det bästa av situationen.
Struttade därför in i matbutiken i mina röda trekvartbyxor slutades i mitt
randiga strumpval, som om detta var det sista skriket. Med självklar min drog
jag runt min kundvagn i affären och plockade varor från hyllan, som kom jag
direkt från catwalken. Jag avslutade min inköpsrunda, betalade och ilade snabbt
genom centrum och ner i garaget i förhoppning att inte stöta på allt för många jag
kände. Turen var på min sida. Jag klarade mig hela vägen ner till bilen,
packade in varorna och kunde med en lättnadens suck dra igen bildörren om min
uppenbarelse.
Bara att inse, våren är här. Kanske bäst att plocka undan
alla vinterkläder för att undvika liknande fadäser. För säkerhets skull.
