En ryslig historia

Det har verkligen varit en vårvecka den här veckan. Så soligt och varmt att man nästan kan skymta asfalten genom snön på vägarna här i Helenelund. Våren brukar ju föranleda vårstädning, vilket får mig att minnas en garagestädning som vi hade här hemma ett år. Vi hade hyrt container och allt. Vissa människor är samlare och andra är kastare. Maken hör till den tidigare sorten och jag räknar mig till den senare kategorin. Jag bar således ut saker ut garaget medan maken bar tillbaka dem in igen. Ut ur garaget bar jag mina gamla lurviga after ski-boots från 70-talet, varpå maken bar tillbaka dem in. Jag har försökt att bli av med de där gamla bootsen i flera år, men de har liksom hängt sig kvar av någon anledning. Smått skalliga har de blivit med åren också. Jag frågade maken vad i all världen han skulle med bootsen till.
-Man vet aldrig när de kan komma till användning, svarade han och stälde tillbaka dem på hyllan.
I ett obevakat ögonblick hämtade jag ut dem ur garaget och tröck ner dem i containern, under lite bråte så att de inte skulle synas. Ja, så där höll vi på tills grannen kom ut och ställde sig bredbent på garageuppfarten med händerna i sidan.
-Ser ut som om du behöver lite hjälp här, sa han vänd till mig.
Fick därmed hjälp av grannen att mota bort maken som desperat försökte få tag i vad han kunde av skräpet. Märkligt nog, vartefter garaget tömdes på gamla grejes så fylldes det på av andra gamla grejer. Från grannens garage. Tror jag kammade plus-minus-noll den där dagen.
Några dagar senare när jag en morgon skulle ut och hämta tidningen råkade jag kasta ett öga bakom garaget. Där fick jag se en skymt av något lurvigt som stack fram under presenningen. Tog några snabba kliv fram och drog hastigt bort presseningen för att se vad som där dåldes. Nackhåren reste sig och huden knottrade sig på armarna. Men va fa... Samma känsla drabbade mig som den gången när vi i på en engelska-lektion i högstadiet läste en riktigt ruskig historia om två män som blivit fast i en snöstorm uppe i bergen. Efter mycket stretande kom de slutligen fram till en övergiven stuga i vilken de sökte skydd. Den ena var redan så illa därän av köld att han senare avled. Den andre grävde då ner sin vän i snön utanför, höll en kort ceremoni för vännen och gick därefter och lade sig för natten. På morgonen dagen därpå hittade han sin döde vän sittandes vid köksbordet. Skräckslagen grävde han ner honom igen under snön, bara för att morgonen efter åter igen finna vännen sittande vid köksbordet. Historien slutade med att man hittade honom galen i stugan och på något sätt kom man fram till att det var han själv som gått i sömnen varje natt, grävt upp sin vän och placerat honom vid köksbordet. Samma känsla som då, drabbade mig nu när jag stod där och tittade ner på det som dålde sig under presenningen. Där stod de, prydligt uppställda bakom garaget - mina gamla lurviga after ski boots från 70-talet.