Ska man vara fin får man lida pin

Efter en vecka på hardcore-diet vaknade maken och hastade ut till badrumsvågen, nyfiken på resultatet. Han har varit mycket noggrann, inte avvikit från matschemat och noterat sin viktminskning dagligen.
-Det har inte hänt nånting från igår, ropade han uppgivet till mig som fortfarande låg kvar och drog mig i sängvärmen.
Jag äntrade mig upp ur sängen, hasade mig ut till honom i badrummet och ställde mig på vågen jag också.
-Nä, inte för mig heller, svarade jag snopet, snarare gått upp. Kanske hade jag för mycket salt på tomaten igår och nu har jag samlat på mig vatten?
Jag visste ju med mig att jag hållit mig strikt till dieten och ätit min dietsoppa varje dag. Och som jag har slitit. Vad gör man inte för att slippa ligga i vassen. Det var lättare förr. Då behövde man bara sluta med godis, så gick man automatiskt ner några kilo. Och det bara på några dagar. Nu för tiden äter jag inte godis, så för att gå ner i vikt måste jag således sluta äta helt. Och inte går det fort heller. Besviket såg jag framför mig en blek-fet start på sommaren.
När modern var ung använde hon och hennes systrar i Finland spensalva som solkräm. Senare i livet tipsade hon mig om detta, varför spensalva genast inhandlades. Prövade effekten hemma i trädgården uppe på Södra berget i Sundsvall. På bara en dag var jag pepparkaksbrun och såg ut som om jag tillbringat en vecka på solsemester på varmare breddgrader. Genast spred jag kännedom om detta undermedel till bekantskapskretsen och snart låg grannskapets alla tonårstjejer på rad i trädgården, glänsande som sillar av rikliga mängder spensalva.
Här om året drog jag mig till minnes detta undermedel och skickade därför iväg maken till Granngården för att inhandla spensalva från Lantmännen. Han kom tillbaka med en rekorderlig tub. Förväntansfull gav jag mig ut med tuben i trädgården för att pressa. Där låg jag och svettades hela dagen under stekande sol. På kvällskvisten hastade jag åter in för att betrakta resultatet. Döm om min förvåning när jag betraktade min bleka kropp i spegeln. Vad fanken nu då? Hämtade tuben. Det var väl vanlig spensalva? Jo då, Spensalva 500 ml, stod det. Vände på tuben för att läsa det finstilta. Men vad i helv... "Det är extra viktigt att använda salvan, som innehåller solskyddsfaktor, vid betesgång då påfrestning på juver och spenar är stor". SOLSKYDDSFAKTOR! Hela dagen förstörd. Där hade jag legat och pressat och svettats hela dagen till ingen nytta.
Med en suck masade jag mig ut ur badrummet för att klä på mig, fixa frukost och väcka killarna. Innan jag krängde på mig jeansen passade jag på att väga mig en sista gång. Det kan ju ligga ett och annat kilo i pyjamasen.
-Ha, jag gick ner några hekto när jag tog av mig pyjamasen, ropade jag till maken.
Maken kom därför infarande i badrummet med kalsongerna i handen. Förväntansfull klev han upp på vågen.
-Jag gick upp några hekto när jag tog av kalsongerna, konstaterade han besviket.
Jag fortsatte med mina morgonbestyr medan maken rumsterade i badrummet.
-Jag prövar snyta mig, hörde jag honom säga för sig själv. Nä, nu blev jag ännu tyngre.
-Ha ha, ropade han plötsligt triumferande inifrån badrummet, jag flyttade runt på vågen och nu har jag hittat ett ställe på badrumsgolvet som visar på ett halvt kilo minus mot igår. Bäst att jag snabbar mig ut och noterar dagens vikt.
Efter en veckas diet kan vi emellertid båda konstatera en viss viktnedgång. Däremot visar vågen inte någon skillnad mellan makens hardcore-diet och min något mindre hårda soppdiet. Nu är det bara det värsta kvar, att hålla sig nere.