Onda andar i garaget

På Valborgsmässoafton tänder vi eldar av olika skäl varav ett kan vara att skrämma bort onda andar och liknande otyg. I år känner jag att jag har anledning att tända en eld just av denna orsak.
Hemkommen från jobbet efter en tvåveckorsperiod av obrutet arbetande blandade jag mig och maken varsin kall draja, som var tänkt att inmundigas ute på altanen i vårvärmen. Ställde ifrån mig glasen på altanbordet för att hämta stolskuddarna, som vintervilat i garaget i väntan på en ny vår. Glatt visslande knallade jag så ut i garaget med en lätt nick mot grannen till hälsning. Arbetade mig fram genom bråten mot kuddarna som legat i en hög över ett gammalt bord, bara för att upptäcka stora hål i dem genom vilka stoppningen dragits ut. Vad hade hänt här, då? Tyckte mig höra ett knaprande ljud längre ner i kuddhögen och lyfte därför lite lätt på de övre kuddarna för att finna ut orsaken till knaprandet. Ut for en hårboll som skjuten ur en kanonkula, nuddade min axel innan den for vidare över garagegolvet in under några hyllor. Då blev det fart på mig. Med ett skri flög jag ut ur garaget. Skräckslaget flämtande och med vild blick drämde igen porten med en smäll bakom mig. Grannen, som rofyllt flanerat runt i sin trädgård, ryckte till vid det plötsliga ljudet och kastade en förundrad blick åt mitt håll.
Med långa, bestämda steg och med rest ragg hastade jag in till maken.
-Va´ fan är det som bor i garaget? vrålade jag från hallen och in i huset.
Maken kom skyndande för att se var som stod på.
-Jag blev överfallen av en hårboll ute i garaget, fortsatte jag flämtande, och jag tror att den har ätit hål i kuddarna till utemöblerna också.
-Jaha ja, en mus, förklarade maken. Det bor en mus där ute. Ville inte säga något tidigare, men den har inte bara ätit av kuddarna. Den har också omstrukturerat skosnörena på mina snowboardpjäxor till små dörrar som den täppt till pjäxorna med. Det gör inget, fortsatte han, snörena var ändå för långa.
-För långa? utropade jag ilsket. Det är ju pjäxor för flera hundra spänn. Vad mer har den gett sig på?
En närmare besiktning av garaget avslöjade fler spår av musen. Bland annat hade den legat och kalasat på fröer i mina slalompjäxor, gnagt på stoppningen i min skidhjälm, sågat av och kastat ut delar av fodret i makens skridskor och bajsat i killarnas snowboardpjäxor.
-Nu är det krig, väste jag med käkarna hårt sammanpressade. Var får man tag på råttgift i stora mängder?
-Lugna dig lite, försökte maken som är en djurvän av stora mått. Så farligt är det väl inte.
-INTE? pep jag i falsett. Den har ju förstört saker för tusentals kronor. Den ska ut!
Maken lyckades lugna mig så pass att jag lovade låta saken bero för ikväll och istället ägna mig åt at ta emot grannarna som skulle titta in på ett glas vin innan vi gemensamt cyklade ner till scouternas majbrasa i Tegelhagen för att fira in våren. Innan avfärd värme jag O´boy som jag blandade Minttu i och hällde upp på termos för att ta med till brasan som förfriskning till oss vuxna. Så hoppade vi upp på cyklarna och begav oss ner mot Tegelhagen och kvällens begivenheter.
Väl framme knallade vi runt, hälsade på bekanta och kikade i de olika lotteristånden i väntan på scouternas fackeltåg, braständning och gosskören som skulle sjunga in våren. Plötsligt kunde jag känna en svag mintdoft sprida sig i omgivningarna.
-Hm...gott, var kommer den ifrån? hann jag tänka innan jag kom på vad jag hade där bak i ryggsäcken.
Hastigt prånglade jag av mig ryggsäcken för att upptäcka en mindre sjö av O´boy med Minttu vari de medtagna muggarna låg och flöt runt.
-Men herre Gu´, utbrast maken. Vad har du gjort?
Maken gjorde vad han kunde för att rädda de dyrbara dropparna och delade upp drycken i de medtagna, och nu mycket kladdiga, plastmuggarna.
-Och en mattermos har du använt också, suckade han uppgivet. Den går ju inte ens att hälla ur.
-Öppet-knappen måste ha varit intryckt, försökte jag olyckligt.
-Men det är gott! sa maken vänd mot de övriga i sällskapet i ett tappert försök att släta ut sin hustrus tanklösa tilltag.
Själv var jag fullt sysselsatt med att tömma ryggsäcken på dess kladdiga innehåll. Nog behövs det majbrasor alltid och jag hoppas att de fyller sin funktion och skrämmer bort åtminstone några av mina onda andar.