Det är så trendigt i år...

Så var det dags för uppdatering av vårgarderoben. Inte för mig, men för husets unga herrar. Det ska vara ny vårjacka, nya gympaskor, nya mjukisar. Det var fasligt vad de växt under vintern.
Är det bara mina ungar, eller är jeans helt ute? Det betraktas närmast som ett straff att behöva bära byxor. Nu är det mjukisar som gäller. Dryftade saken med en branschkollega, vars barn går i privatskola inne i Stockholm.
-Samma sak där, svarade hon. Det är bara dyrare mjukisar.
Himlandes med ögonen lommade jag således efter äldsta sonen från butik till butik för att hitta vårjacka av rätta märket. Annars är det yngste sonen som är familjens modelejon. Av honom hade jag i uppdrag att hitta Adidas Condivo fotbollsbrallor. Troligen fick jag hjälp av högre makter med detta för jag hittade sista paret, som också råkade vara i rätt storlek. Resten av dagen var jag "världens bästa mamma".
Nåja, det var inte mycket annorlunda på min tid. Bergis och Mac Free, hette jeansen som gällde i lågstadiet. Någon som minns? Till min stora förtret var jag för liten för Puss & Kram. Oj, vad det grämde mig att de där superläckra jeansen med hög midja och knappar på framfickorna (har jag för mig att det var) inte fanns i min storlek.
I mellanstadiet kom de urblekta, ballongliknande jeansen som skulle bäras med militärskärp. Viktigt var också att skärpet inte var väl instoppat i hällorna, utan änden skulle istället hänga lite slarvigt utefter ena benet. Sedan kom trenden med målarbyxor, inköpta på Arbetarboden i Sundsvall, insydda nertill och färgade i någon pastellfärg. Superinne 1980. I alla fall i Sundsvall.
På högstadiet var det endast Levi´s 505:or eller möjligen 501:or som skulle sitta på. Alla andra nummer var töntiga. Sedan skulle jeansen sys in nertill innan de gick att använda. Och när de blivit välanvända skulle de lappas till oigenkännlighet och därtill sys ut med kilar i sidorna. För komplett outfit krävdes collegetröja. Eller gärna två, varav den övre hade ärmarna avklippta. Tror inte att jag hade på mig annat än Levi´s jeans och collegetröja under hela högstadiet. Collegetröjor hade jag dock i mängder och flertalet hade modifierats genom att få ärmarna avklippta, halsen uppklippt till båthals eller två som klippts av diagonalt på mitten och sytts ihop med varandra för en tvåfärgad effekt.
Kanske var det bara vi i Sundsvall med klent utbud i butikerna, som var tvungna att modifiera allt innan användning. Man kan ju annars tycka att det borde varit någon trendguru som fattat galoppen och designat kläder som gick att använda direkt.
I somras noterade jag med viss munterhet att hudfärgade nylonstrumpbyxor hade fått ett kraftigt uppsving och bars av i stort sagt alla tonårstjejer mellan 13 och 15 till korta shorts och ballerinaskor. Nylonstrumpbyxindustrin måste ju själva blivit tagna på sängkanten. Att efter mångårig tantstämpel och utan egentlig marknadsföringsstrategi, plötsligt vara tillbaka i trendfacket. Vad hände?
Nu, precis som då ter sig kidsen stöpta i samma form, det är bara formen som ändrats under åren.