Vårtecken

Men vart tog våren vägen? Snön bara vräker ner här i Helenelund. Suck! Nu hoppas jag verkligen att mina teorier om att nyfallen snö hjälper den gamla kvarvarande att smälta bort. För på torsdag har de lovat våren tillbaka och därefter vill jag inte se mer snö.
Var i Väsjöbacken och åkte skidor i lördags. Motvilligt och med hängande huvuden fick jag med mig familjen. Tänkte att vi skulle ta vara på den sista snön och samtidigt passa på att vara ute lite i solen. Vilken dag vi fick. Perfekta backar, ingen liftkö och fika ute i solen. Om man blundade där man satt med sitt kaffe kunde man nästan låtsas att man var i Alperna, och att det inte var kaffe man drack utan jägertee. I brist på strohrom fick det bli kaffe.
Men visst har våren kommit till Helenelund. Både krokus och snödroppar blommar för fullt här hemma och i dikesrenarna lyser det gult av tussilago. Hörde på radion att tranorna anlänt till Honborgarsjön för sin sedvanliga trandans. Tranor lever i samma parförhållanden livet ut fick vi veta och att man därför inte tror att trandansen är en parningsdans utan snarare ett sätt att stärka förhållandet.
-Bah, utropade maken vid denna information. Det har dom ingen aning om.
-Så du påstår att du aldrig har struttat runt för att stärka ditt förhållande? undrade jag.
-Om jag någon gång struttat runt i något som liknat en trandans så ber jag så mycket om ursäkt, bullrade maken.
Kisande betraktade jag maken. Så vad är det om då, de där tidiga vårdagarna då det struttas runt i trädgården i snickarbyxorna? Är inte det en slags trandans? Något snickrande har det då i alla fall inte blivit. Med höjda ögonbryn lät jag saken bero. Ute ser det just nu ut som om det är ett tag kvar tills det är dags för snickarbyxorna. Idag låter jag påskfjädrarna hänga kvar och torka ute i träden. I väntan på våren.